Ett besök hos Kamprad

Imorgon blir det Ikea. Doris har spytt på en vit ryamatta hos en vän som nu måste ersättas. Jag älskar verkligen baksidan av hundägarverkligheten. Nu ska jag ut och hjula lite grand.

När man tolkar saker till sin fördel

Internet, ja där har man hängt ett tag. De flesta som är lite insatta i Internet som fenomen vet att det utvecklats kulturer, språk, livsstilar och jag vågar nästan klämma till med religioner. Nog för att kultur är just en blandning av allt detta, men nu valde jag att formulera mig så.

Det är vanligt med förkortningar på Internet, människor är ett lat släkte. Jag brukar inte använda mig av dessa eftersom jag hatar förkortningar och tycker att de är till för bekväma människor utan smak. Men ibland blir även en fröken färgad av sin omgivning, klart man försöker vara ungdomlig och slänga sig med trendiga begrepp.

Till saken hör den.... att ett hett tips är att man innan man börjar slänga sig med förkortningar kollar vad de egentligen betyder.

Jag kan nu efter många års missuppfattning meddela att LOL inte står för lots of love och att BTW inte betyder But Why. Den bjuder jag på. Glad jävla sommar!

Jag som ett äpple

Jag försöker ju vara lite hemlig här i bloggen. Mina stackars läsarvänner vet ju vem galningen bakom pseudonymet Fröken Ö är. För er andra 4-5 människor: Här får ni en bild av mitt rätta jag.

Detta var en fin självporträttsgåva på min 26:e födelsedag. En mycket talangfull ung man med konstnärsambitioner har skapat detta verk. Jag tror att han kommer gå långt.
Som ni ser är jag en Granny Smithäppelskalle, tur det, annars hade jag blivit förkrossad för mer än synen av mina tänder.

3 dagar kvar till semester

Sommaren räddad. I år är min enda prio bryggan och läsning, de två tillsammans är en oslagbar kombination.

Pocket är inte samma som inbunden, men om man inte vill ha armont och gillar att massläsa är det den bästa lösningen. Fatta så mycket man får för 175 kronor i dagens samhälle.

You´re my sister

Idag åker jag till Hufvudstaden. Ikväll ska jag efter månaders längtan få återförenas med min själsliga syster, sen ska vi utöva det vi är bäst på, vinpimpling och rökande under fläkten i Sveriges finaste midsommarkrans. Vem vet vart kvällen slutar. Sist blev det dans med pilatesbollar, badkarsbad och alladinsång. En sak är säker, tråkigt kommer det i alla fall inte att bli.

Uppfinnarfröken Ö

Jag kommer inom en snar framtid att starta världens största trend, ni hörde rätt och glöm för helvete inte vart ni hörde det först. Det finns en viss problematik i att bära kjol, klänning eller annan lös underdel. Problemkomplexet ligger i kombinationen kjol, klänning + blåsigt väder. Om man är jag, en tjej med för lång röv för byxor boendes i ett blåshål har man inte den bästa utgångspunkten.



Då till lösningen. Efter att ha blivit träffad av en sådan här kaststjärna på ett kalas i lördags vaknade jag som ur en medvetslöshet. Varför har man inte bordsdukstyngder i kjol/klänningsfållen. Det kan inte finnas en människa där ute som kan slå hål på min argumentation.

1: Man slipper ofrivilligt blotta sig.
2. Man slipper köpa dyra associarer. Duktyngder ligger på ett inköpspris under 80 % av medelpriset för tingeltangel.
3: Man behöver aldrig mer vara orolig för att gå ensam hem efter krogen. Laddad med fyra kaststjärnor klarar man sig relativt bra.
4: Man behöver inte bry sig om någon annan utsmyckning än just kaststjärnor eller annan valfri utformning av bordstyngd. Jag till skillnad från Sofie Fahrman och gänget kör interaktiva modetips. Less is more sa någon, någon gång.

PS. Jag använde synonymordboken för ordet problemkomplex, det kan ett nomin räkna ut. DS. PS.2 Jag kommer aldrig, någonsin, under hela min levnadstid lära mig att stava till ordet associarer. DS.

Ett axplock av företeelser som man förhoppningsvis lärde sig något av.

Att ta bussen in till stan vid varje barnbidrag. Gå direkt till JC och köpa upp alla pengarna. Det räckte precis till en fruit of the loomtröja och ett par 501:or. Sen var man black och rökte fimpar utanför det lokala ålderdomshemmet.

Att vilja ha något så mycket så mycket att man inte kan vänta tills det finns i ens egen storlek. Converseskor i storlek 42, inga problem, bara det finns minst tre par stickade strumpor i hushållet.

Att ha icapåsar i Bh:n. Någon gång påvisades det som den bästa fyllningen.

Att dricka 14 tequila sittandes med en kroppshydda på 50 kilo och sen tro att man står efter det.

Att cykla med skorna släpandes mot asfalten för att få den ”rätta” nötta känslan. Patinerat! Det ska se ut som om man sparkat många.

Att klippa sönder splitternya jeans för att skapa en alldeles egen bootcut. Lärdomen av att inte göra research innan, slits på utsidan är inte lika läckert.

Att åka till mörka stugor med knakande träd direkt efter Blair witch project.

Sen.

Min blogg är död. Ambitionen är att väcka den till liv igen. Jag var nyss ute och gick med Doris och kom på mig själv med att tänkta. Sen. Hela livet har jag tänkt sen. Nu har det gått 10 år sedan jag blev medveten om detta bedrövliga tänkande, men fortfarande tänker jag sen. Från och med idag ska jag tänka. Nu. Tragiska människa.

Min lilla svampinjon

Ibland lyser solen t.o.m. på de mörkaste av platser

Jag är pank, jag är skinnad. Igår visade det sig att jag har en ostronskivling till hund. Det är inte billigt att föda en svamp i dessa tider. Igår kostade Doris Champinjon mig 1500 kronor, inte nog med det, snart måste jag gå ner i halvtid för att sköta hennes sporer. Idag har jag droppat, tvättat, och gnuggat hennes åkommor. Känns perfekt med denna komplettering av sysslor när jag inte ens har tid för min egen hygien.


Champinjonhunden Doris

Tur att det var fint väder idag. Blåshålet bjöd på solsken för en gångs skull. Årets första kvällskaffe i solen, det enda som saknades var en Sève Fournier. Det går nog att parasita kvar på den här valen en stund till.

Mitt nya custommade tangenbord

Det här är mitt nya tangentbord, mitt gamla är borta. Jag tror att det är en gåva eller kanske en överraskning. Dock förstår jag inte de fyra stora nominknapparna. Jag har ingen aning vad de kan betyda, undra om de har något med min personlighet och olika sinnestämningar att göra. Personen som designat det nya tangentbordet har en otrolig känsla för estetik, se bara på Applelogotypen, den är fanemej bättre än originalet.

Grus grus och gåtan kring lämningar

Jag har hittat en brist i Internet. Internet är ansedd som en komplett informationskälla. Det mesta finns, jag har alltid hittat det jag sökt och även det jag inte ens visste existerade.

Igår dök en problematisk situation upp. Vi hittade suspekt exkrement, vårt fynd var oidentifierbart. Fyndet startade en lång kedja av funderingar. Driften att hitta vem spillningen härstammade ifrån blev till en besatthet. Djurböckerna lästes igenom, Internet dammsögs på information. Efter lite diskussioner kom vi fram till att spillningen nog kom från tranor.

Efter två timmar aktivt sökande insåg jag att det var här Internet hade en brist. Information och bilder på transpillning är i princip obefintlig. Det närmaste en ledtråd som gick att finna var en bild på en container med ihopsamlad transpillning från Hornborgarsjön, dock går avföringen inte att identifiera. Härmed efterlyser jag en närbild på exkrement från ryggsträngsdjuret Grus grus.

Kan inte blir sämre iaf.

Imorgon lämnar jag blåshålet för att tvagas i en hamam. Förhoppningsvis byter jag detta:



Mot detta:



Jämförelse. Svart på vitt. Det är då man inser hur sjukt färglöst blåshålet är.

Pepparkakan Sven

Det har redan börjat. Spring med kompisar, ungdomsgård i vardagsrummet och uppstudsigheter. Doris har redan äntrat tonåren och det finns inte längre någon återvändo. Att tiden gick så fort, jag är redan nu nostalgisk. När det kommer just till den här delen har människobarn sin enda fördel, deras transportsträcka till slyngelålder är i alla fall ca 13 år, inte månader.


Doris med sina "vänner" som alltid måste hänga just hemma hos oss

Min fina tjurhårsmatta är numera the hang out place för allehanda ligister. Olle, Brynolf och pepperkakan Sven ligger numera där och skräpar. Doris drar dit dem och där sätter de sig sedan i en ring och smider onda planer.

Igår hade de organiserat sig riktigt ordentligt, de hade tydligen bestämt sig för att testa vandalism. Offret blev mina nya tantskor från Stockholm, skorna jag hann med att använda hela två gånger. De gjorde ett bra jobb med klackarna. Det måste ha tagit en stund att gnaga ned tre centimeter.

Jag ger mig fan på att det är pepparkakan Sven som har dåligt inflytande på Doris. Innan han kom in i gänget lekte Doris, Olle och Brynolf i ankdammen. Nu jävlar är det onda uppsåt hela tiden. Är det här man som förälder ska sätta gränser?

Hämtare, en sorts byrå

Idag bar det iväg på auktion, prick klockan 10.30 stod likbilen utanför och puttrade. Innan avfärd till B-town stämde vi upp med några vänner för att sjunga på ett ålderdomshem för ett 32- års barn, efter fyra hurran drog vi vidare.

Väl framme började förhandlingarna. Jag och käre Headon ville som vi redan förutspått ha samma prylar. Eftersom vi inte är dumma utan mycket förnuftiga människor beslutade vi oss för att inte trissa buden utan istället försöka komma överens. Det hela slutade med en lottdragning, där Herr Headon drog det längsta strået.

Överenskommelsen löd:
Fröken Ö: 50-talslampa och Dominofat av Stig Lindberg.
Herr Headon: Svart/vit kanna från samt en klassisk tidningskorg från 50-talet. Det bör tilläggas att tidningskorgen var det snyggaste och mest åtråvärda.

Auktionen började. Jag ropade in det första objektet som var ett set rakknivar. Auktionsförättaren frågade mig om jag hade skägg, han skulle bara veta att jag har mustasch. Rakknivarna är till min far som återigen snöat in totalt på konstiga begär. Denna gång är det old school raktillbehör.

Kivar, två till varje handled när tanterna på auktionen blev för jobbiga

Herr Headon fick sitt kära tidningsställ för 40 riksdaler medan jag gick bet på båda mina föremål som gick på över 500 kronor styck. Istället ropade jag in en gnallgrön ryamatta, fat från rörstrand, en låda linnelakan och en tjurhårsmatta i rött och orange.


Min fina och gröna rya. Bättre än riktigt gräs


Rörstrand. 40 pix, and I like it

Herr J ropade nog in mest på hela auktionen och utan tvivel de mest suspekta objekten. Järnskrot, manglar från 1800-talet, rågjärn och gruvlykor. Han var på väg att ropa in en säck med äckliga barndockor i plast, men vi lyckades stoppa honom. En konstig farbror fick dem istället.

Herr Headon spanade in en byrå med utsnidade figurer och sa att den skulle de ha i sovrummet att ha TV:n på. Helt plötsligt började han att buda. Jag har aldrig hört hans stämma så tydlig och uppspelt. -40,60. Klubbad till nr 12. Headon verkade helnöjd och kunde inte förstå hur den kunde gå så billigt. Jag och J blev glada och skrattade med, att han kunde bli så uppspelt över en mjölktunna. Ombudet kom fram med mjölktunnan och ställde den vid våra platser. Headon kollade på den lite snett och frågade Herr J vad fan han hade köpt.

–Jag?, svarade herr J. Det är ju du som köpt den, det är ju vår nya TV-möbel?

-Är det den som är en hämtare, jag trodde det var något konstigt namn på byrån svarade herr Headon. Behöver jag tillägga att vi låg dubbelvikta efteråt.

Herr Headons TVmöbel aka byrå

Efter att Herr J fått ropa in lite vackra mingvaser, blysänken och en massa glas åkte vi hemåt mot Blåshålet igen. Eftersom vi hade tagit med oss matsäck blev det picknick på hemvägen. Vi hittade den mest ultimata platsen, en leråker vid en avstängd väg. Headon skrek hela tiden om att vi skulle sätta oss i solen. Positiva som Herr J och jag var över att äntligen få njuta av årets första picknick hittade vi en solstrimma just framför bommen. Innan vi hade dukat klart och satt oss till ro fanns det ingen sol mer. Men fika skulle vi. Headon drack kaffet som shots och rökte nervöst. Dock var det årets första picknick och jag hade inte kunnat tänka mig en bättre avslutning på dagen och start på sommaren.


Fika på en en vacker och speciell plats


Snyggaste fikakorgen


Herr J kör alltid med broderad duk, det enda som saknades för dagen var Pelargonian.

25 vs 15

Idag var jag ute på en promenad. Det är 10 + och solsken här i blåshålet. Det är fint ute men det är inte varmt nog att gå bararmad. Det märks att det är vår nu för unga flickor cyklar förbi i linne, själv går man runt i munktröja och jacka. Äntligen har jag kommit på vad som skiljer mig och 15-åringar åt. Jag visar inte längre armarna när det är kallt. Helt ärligt visar jag dem så sällan jag kan nuförtiden. När jag var tonåring åkte jag skoter i minikjol och gick i spagettilinne till biblioteket mitt i vintern.

Med denna nya vetskap i bagaget kan jag även konstatera att det första ålderstecknet som visar sig på en kvinna är att överarmarnas konsistens förändras.

För övrigt anser jag som lekman att spagettilinne är det mest nittiotala man kan bära.

Ture.... du är så söt och fin

När jag slötittar på Hitta hem och börjar gråta för att en hund heter Ture vet jag att jag har PMS. När sedan ett par på 70 + som hette Gunnar och Britta adopterar Ture går det inte att hålla samman. Just nu är jag fullständigt knäckt. Jag vet också vad komma skall, det här är bara början. En vecka i månanden, 12 veckor om året. Det är verkligen en ynnest att vara kvinna. Nu ska jag äta strösocker och plåga mig själv med vinjetten till Hitta hem.

Om du behöver gråta en stund. För jag klarar inte mig sjäv...ähhähää själv.

I väntans tider

Porten blir rätt fin om man ser den på rätt sätt.

Idag har varit en bra dag. Allt har gått enligt plan, eller plan och plan. Allt har löpt på smärtfritt kanske man säger. Mitt i allt det smärtfria beslutade sig världen för att ta bort ordet fria och bara fokusera på själva smärtan.

Kunde för ovanlighetens skull sluta lite tidigare idag, hela 1,5 h stod till mitt förfogande. Solen sken och fåglarna hade återfått målföret och livet var på topp. Bestämde mig för att åka om Willys och handla lite mat eftersom det inte fanns något hemma. Visste redan innan jag började handla att det fanns vissa begränsningar på kontot. Jag gjorde en snabb överslagsräkning och kom fram till att 200 kronor nog fanns tillgängligt. Kastade ner en massa billigt i korgen och skyndade till kassan. Stod stressad och stampade fötterna och suckade i kassan när paret framför mig hade för lite pengar och började plocka bort varor. I mitt mentala tillstånd fördömde jag dem istället för att känna medlidande som en vanlig människa hade gjort. De stal tid och jag skulle hem till balkongen.

Kassörskan blippade mina varor. 156 kronor sa hon, jag drog kortet. Köp medges ej. Jag ursäktade mig och sprang till bankomaten. Uttag medges ej. Jag såg mig om och tog ett impulsivt beslut, varför skulle jag behöva förklara mig för någon, avlägsning från platsen var helt enkelt det enda alternativet. Väl hemma insåg jag rätt fort att jag inte hade någon hemnyckel. Jag fick gott sätta mig utanför huset och vänta. Då dök idén upp om att jag kunde göra bort lite jobb under tiden jag väntade. Nä, så blev det inte, för datorn hade slut batteri. Vad kunde jag göra annat än att kapitulera för apatiskheten. Herr P kom hem först 1,5 h senare och släppte in mig. Det som är bra med att vänta och ha tråkigt är att driften att hitta på saker kickar in. Se bara på mina små alster från dagens väntan.


Växtligheten spirar även här på nordpolen.


Här skrivs detta inlägg analogt.

Snuskiga broderier

Den här bonaden hänger i ett sovrum ute i stugan. Jag har aldrig egentligen tänkt på vad broderiet säger. Jag vet inte om just den här bonaden är den mest passande för ett sovrum, det beror naturligtvis på vad man har för läggning. Den känns på något sätt mer anpassad för en hall. Fast när jag tänker efter är det rätt käckt.

Det här ska man behöva leva med

Detta är vad jag får betrakta i periferin hela dagarna.



Då och då snurrar den till och jag rycker till varje gång. Jag är helt slut av all spändhet. Det är som att bli förskräckt om och om igen. Tänk er själva, ena gången ser jag spöket Laban, en annan en vålnad av något slag. Ni som känner mig vet hur jävla rädd jag är för spöken.

Det borde vara olagligt för barn att pyssla såhär obehagligt.

Koncepterier

Jag har suttit isolerad med lurar hela kvällen. Gick nyss in i vardagsrummet och möttes av detta.

Nej, jag har inte barn och jag är inte heller dagmamma. Jag har bara ett uppfällt tält i mitt vardagsrum.

Tydligen ska sambon sova där inatt, nu är han uppe på vinden och hämtar spritköket. Jag fortsätter i vanlig ordning att använda sovrummet och micron. Nu ska jag ut och leta barr och kottar, varför inte göra känslan komplett. Jag är som jag sa senast idag en beliver av koncept.